Ekonomisk och kulturell fundamentalism i radikala grupper

Ekonomisk- och kulturell fundamentalism är begrepp som feministen Berit Ås lanserar jämte det mer traditionella religiös fundamentalism (föredrag Kvinnofolkhögskolan 2006-03-04). Fundamentalismen definieras som påförande av normer på andra, samt att göra andra till objekt. Jag tolkar det så att fundamentalismen blir instrumentell, den gör folk till instrument för sin lära. Om jag förstår det rätt måste dessutom andra värden underordnas denna instrumentella objektivering.

Fundamentalismerna hänvisas inte till extrema minoriteter utan är, för henne, snarare överordnade begrepp vilka styr kapitalism och byråkrati. Ekonomisk och kulturell fundamentalism är, enligt henne, det som exempelvis gör krig och vapenexport möjligt.

Hennes föredrag inspirerade mig att pröva begreppet för att förstå lydnaden i folkrörelser, lönearbete och företag:

Privata företag bygger in fundamentalism i företaget när order från överordnade ska lydas oberoende av om lydnaden bryter mot andra värden. Ibland kan även facket stödja en sådan total lydnad. I flera yrken finns avtal som öppnar upp för att andra värden kan stå över företagets eller chefens order. I journalistyrket finns det etiska regler som gör det möjligt för journalisten att i vissa fall vägra skriva en artikel som går emot hennes etik.

Även statliga byråkratier bygger in fundamentalism i byråkratin ifall överordnades order alltid går före andra värden i samhället.

Jag ville dessutom pröva Berit Ås tanke om kulturell fundamentalism på vänster-, freds- och solidaritetsgrupper: Solidaritets- och fredsgrupper bygger in fundamentalism i sina egna organisationer om lydnad till lagen görs till ett överordnat styrningsbeslut oberoende av om lydnaden bryter mot andra värden.

Berit Ås visar hur hänvisning till överordnade gör närmast total lydnad möjlig. Fundamentalismen förutsätter att det är andra som bestämmer, att det är andra som är aktörer. Hennes användning av fundamentalism visar hur den kan genomsyra hela samhällen, och alltså även radikala grupper. Åsikter och yttrandefrihet hotar då inte våra västerländska fundamentalismer. De undergrävs genom att bryta en totalisering av laglydnaden.

Per Herngren

2006-03-04, version 0.1