17 september 2013

'Upptagen' som flykt från befrielse: Erich Fromm

Genom att erbjuda aktiviteter skänker politiska och religiösa grupper möjligheten att fly befrielse. Upptagenhet blir på så sätt flykt från frihet, enligt Erich Fromm.

"Att göra något", "hjälpa till", "ställa upp", görs till flyktvägar bort från befrielse, till vägar ut ur förverkligandet av befriande gemenskaper och samhällen.

Psykologen Erich Fromm skrev sin bok om flykt från frihet 1941 men den är egentligen mer aktuell nu med dagens fokus på tillfällighet och upptagenhet.

Befrielse är förverkligande olydnad

Att leva aktivt ställer Fromm som motsats till aktiviteter. "we do not mean "doing something", but the quality of creative activity". (Escape from Freedom p 223)

Det aktiva livet förverkligar befrielse. Befrielse innebär enligt honom alltid olydnad. Samt förverkligande. Faktiskt förverkligande av frihet är olydnad mot andra ordningar. Befrielse och olydnad är därmed både mål och medel, enligt Fromm.

Det aktiva livet blir dock alltför skrämmande för den enskilde så genom att göra aktivister upptagna med aktiviteter erbjuder religiösa och politiska grupper möjligheten att fly befrielse. Politiska aktiviteter blir vägen in i lydnad, laglydnad och underordning.

"Intense activity is often mistaken for evidence of self-determined action" (Escape p 218)

Frihet-från skapar olidlig ensamhet

Varför denna flykt från befrielse? Erich Fromm visar hur kapitalism förverkligar en negativ frihet för västerländsk medelklass. Det är en "frihet från". De som inte lyckas ta sig över i en positiv frihet, förverkligande befrielse, dras in i en ensam, tung individualism.

"Aloneness ... remain; people cannot stand it for ever. They cannot go on bearing the burden of "freedom from"; they must try to escape from freedom altogether unless they can progress from negative to positive freedom." (Escape p 115)

Upptagen blir beroende

Aktiviteter blir ett sätt att dölja känslan av att vara maktlös och obetydlig. Upptagenhet döljer dessutom själva flykten. Upptagenhet får oss att känna att vi verkligen gör något. Upptagenhet ersätter engagemang.

Men för att behålla denna känsla måste vi ständigt söka upp nya tillfälliga politiska aktiviteter. Politiska och religiösa grupper kan på så sätt vara med och skapa beroende och ibland även tvångsmässigt handlande.

"Activity in this sense assumes a compulsory quality: the individual has to be active in order to overcome his feeling of doubt and powerlessness. This kind of effort and activity is not the result of inner strength and self-confidence; it is a desperate escape from anxiety." (Escape p 78-79)

Det är svårt för individen att själv ta sig ur detta beroende av aktiviteter. Svårigheten kommer inte från makt eller förtryck utan från individualismens politiska ensamhet. Grupper och organisationer har dock möjlighet att överge sina aktiviteter och istället bjuda in till olydig befrielse. Individen behöver befriande gemenskap, solidaritet och stöd för att kunna ta sig över från flykt till befrielse.

Per Herngren
2013 09 17, version 0.1

Referens

Erich Fromm, Escape From Freedom, New York: Henry Holt and Company, 1941, Owl Books Edition 1994.

Bilagor

Individuella aktiviteter flyr in i upptagenhet

Mitt fokus ovan är på politiska aktiviteter som flykt, men politiska aktiviteter är inte den vanligaste flyktvägen. Fromm visar hur egna individuella aktiviteter hjälper personer att göra sig upptagna och på så sätt fly befrielse och olydnad.

"It is covered over by the daily routine of his activities, by the assurance and approval he finds in his private or social relations, by success ..., by any number of distractions, by "having fun", "making contacts", "going places"." (Escape p 115)

Kapitalism i resonans med religion och vänster

Kapitalismens fokus på individuella aktiviteter hamnar i resonans med allt större fokus på aktiviteter inom vänster och olika religioner. Kapitalism, religiösa samhällen och protester förstärker därmed varandras flykt in i upptagenhet.

"the general characteristics of capitalistic economy: the principle of individualistic activity. In contrast with the feudal system of the Middle Ages under which everybody had a fixed place in an ordered and transparent social system, capitalistic economy put the individual entirely on his own feet. What he did, how he did it, whether he succeeded or whether he failed, was entirely his own affair. That this principle furthered the process of individualisation is obvious and is always mentioned as an important item on the credit side of modern culture. But in furthering "freedom from", this principle helped to sever all ties between one individual and the other and thereby isolated and separated the individual from his fellow men. This development had been prepared by the teachings of the Reformation." (Escape p 93-94)

Metod

Jag låter Erich Fromms socialpsykologiska kritik av aktiviteter som flykt intervenera i dagens allt större fokus på tillfälliga politiska aktiviteter. Fromm producerar på så sätt ny maktkritik. Här krävs respekt och kärlek till Fromms ansats så jag inte förvränger den.

4 kommentarer:

  1. Ja, Fromm har en del bra synpunkter.

    Hittade denna bok "Zen Buddhism and Psychoanalysis", där han är medförfattare, har inte läst den ännu.

    Buddha tog ju upp och löste dessa problem för 2500 år sen, men jag antar att alla kulturer och epoker måste återuppfinna hjulet gång på gång.

    Däremed inte sagt att det är enkla problem att lösa, vilket är det egentliga problemet att lösa.

    Chögyam Trungpa Rinpoche myntade begreppet 'spirituell materialism' för att beskriva hur man kan byta ett beroende av t ex relationer eller sprit till ett beroende av religion etc.
    (http://en.wikipedia.org/wiki/Cutting_Through_Spiritual_Materialism)


    - Per I Skåpet

    SvaraRadera
  2. Ja, buddhismen har ju flera tekniker för att hjälpa oss ur behovet av aktiviteter och upptagenhet. Och jag kan tänka mig att Fromm och buddhister hittade varandra!

    Jag gillade ordet andlig materialism. Men i boken verkar andlig materialism vara något negativt och synonymt med andlig narcissism. Andlig narcissism borde ju egentligen vara ett förandligande, motsatsen mot materialiserande. Narcissism är ju att bli förälskad, eller få bekräftelse, från sin spegelbild. Vanligtvis hur man själv speglas i andras klickande på Gilla, uppskattning, etc. Narcissism blir därmed ett sken-själv, otrygghet med sin kropp och sitt liv. Skenet av sig själv som speglas i andra blir det viktiga.

    Det har egentligen inte med Fromm att göra men jag tänker inte ande och materialiserande som dualism eller som dichotomi. Jag förstår ande som ett materialiserande. Att tänka nytt, att uppfinna, är alltså ett materialiserande.

    Förandligande är däremot flykten från materialiserande. Förandligande blir då också en flykt från det andliga, att vara med och tänka ut hur vi vill leva tillsammans.

    SvaraRadera
  3. Hur gestaltas då en befriad gemenskap?
    Jag misstänker att det själklara svaret ifrån red. är "i och genom fest" men om en gemenskap festat så mycket att densamma för att överleva behöver något konkret gemensamt engagemang, annat än festen, behövs väl ändå någon form av aktivitet, eller?
    Är alla aktiviteter som försöker närma sig eller i sig själva är målet för ett befriat, gudstillvänt och jämlikt samhälle nödvändigtvis missriktade försök som omedvetet vidmakthåller och förstärker skilnader eller utnyttjar sin omgivning och medmänniskor som objekt för sin egen existens och självrättfärdigandes skull.

    Hur skall vi i sä fall börja befrielsen utan att bli cyniska?

    SvaraRadera
  4. Jag gissar att det cyniska ibland kommer ur att vi försöker skapa för stora befriade samhällen. Eller så ger vi upp för att det känns för stort. Eller hur tänker du/ni?

    Det "rekursiva sättet för befrielse" skulle vara att minska befrielsen tills den kan uppfyllas. Och sedan befria igen och igen. Lyckas vi inte så behöver vi minska ännu mer, enligt det rekursiva.

    Gemensam egendom kan ju börja med att organisera en enda gemensam pryl, sedan när det fungerar bra, en till, och en till. Det viktiga är att göra det riktigt bra, inte stort och dåligt.

    Demokratisk arbetsplats kan ju börja i ett litet kooperativ. Och istället för att bli stora kan flera små kooperativ samarbeta.

    Rättvis handel med något kooperativ i tredje världen kan när det fungerar utökas till fler.

    Ett demokratiskt bostadsområden och samhällen kan ju börja med en lägenhet, sedan fler. Senare kan hela hus bli demokratiska samhällen.

    Ickevåldets poäng är dessutom att befrielsen behöver gå in där våld och förtryck finns och där skapa befrielse, om så bara för en timme, konvertera några kvadratmeter i en vapenfabrik till något bra, eller avrusta ett enda vapen.

    Ickevåld och befrielse behöver nog tänkas som svärmar av rättvisa system istället för att att befria stora system.

    SvaraRadera